Tittar man tillbaka på fotografier och videor finns det en specifik grej som man alltid kan identifiera med en viss epok. Frisyrerna. Vem minns inte pottfrisyrerna från 1960-talet, pudelfrisyrerna från 1980-talet och hockeyfrillan från 1990-talet?
Bakom alla dessa frisyrer finns en frisör. Eller ja, inte en och samma frisör förstås. Men frisörerna som kollektiv som och som individuella hårstylister till alla de som svepte med de olika frisyrvågorna genom årtiondena.
När man tänker på det så kan man konstatera att frisörer är personer med stor makt. De har makten att kunna sätta trender och mer eller mindre bestämma både vad som ska vara snyggt och vad som ska vara inne. Hur diskussionerna gick när man bestämde sig för att pudelfrisyrerna skulle vara det alla ville ha kan vara svårt att förstå så här 30 år senare. Men samtidigt, hade vi betuttat oss så som vi gjorde i Europe om det inte vore för bandets stora frisyrer?
Många har en personlig frisör
Idag har många en alldeles särskild relation till sin frisör. De flesta är stammisar och går till samma frisör varje gång det är dags att klippa eller styla sig. Det är inte speciellt konstigt. Håret är oerhört känsligt för många och man överlåter inte ansvaret till vem som helst att ta hand om det. Risken att behöva gå med mössa – både inomhus och utomhus – är alldeles för hög för att det ska vara värt att chansa med frisören. Därför håller man sig till en och samma.
Därför kan det lätt också bli lite panik den dagen frisören går i pension, flyttar sin verksamhet eller lägger ned salongen för att satsa på annat. Då uppstår nämligen en situation där du måste hitta en ny person att anförtro det känsligaste uppdraget du kan ge. Varför inte söka inspiration på frisöristockholm.nu? Det kan ju inte bli värre än pudelfrisyr…