Skyddsbarriärer

Vi reser dit vägarna bär oss

Vi reser dit vägarna bär oss

Var vägarna här i livet leder oss är det ingen som vet. Du kan just nu, i denna stund, kliva ut på gatan utanför ditt hus eller ditt jobb och börja gå utan ett mål – Forrest Gump style.

Okej, det är extremt få av oss som skulle ta steget men bara att möjligheten finns kittlar fantasin.

Frågan är om du hade gjort det om du hade pengar nog att kunna hålla dig själv flytande inom den överskådliga framtiden. Hade du då bara packat en ryggsäck och bara börjat gå för att se var du hamnade? Kanske till en flygplats där du beställde första bästa biljett till “Vartsomhelstien”.

Oavsett om du tillhör en spontan skara eller bara har rest runt helt planerat så vet du att världen både är mindre och större än vad man från början tror. Trots allt så är vi alla människor, och drivs av ungefär samma motiv. Alla vill vi bli älskade och alla vill vi älska.
Det är därför det inte bara finns misär i världens mer fattiga områden, utan även en enorm omtanke och generositet.

Vi människor bryr oss om varandra, även om vi i desperation kan göra saker som är skadliga eller till och med dödliga för varandra.

Den som har åkt på vägarna i Argentina vet att skyddsbarriärerna där ser ungefär likadana ut som skyddsbarriärer i Stockholm. I de flesta länder värdesätter vi varandras liv och ser till att människor kan vara så säkra som möjligt.

Säkerligen finns det länder där man slarvar med arbetsmiljön, men förhoppningen är ändå att vi värdesätter liv ovanför allt annat.

Att resa är kanske det bästa sättet att börja uppskatta just liv på ett nytt sätt. Det gäller både våra egna liv och andras.
När vi får ta del av andra kulturer inser vi att vi i grunden är väldig lika.